jojjjahannna

Men det ännu större misstaget var att jag somnade om då jag kom hem,

vaknade ca 2 timmar senare och var helt totalt lost (och är det fortfarande)

Mitt förvirrade tillstånd fortsätter...

Ibland känns livet stort, detta är en sån dag.

Jag oroar mig för plugget, arbetsframtiden, familjen, träningen, pojkvännen, mina vänner, praktiken...

Typ allt man kan oroa sig för!

Är det OK att sätta sig ner och sägar "Nu orkar jag inge mer, ge mig en paus innan jag fortsätter"

eller måste man va en sån där stark människa hela tiden??

Jag skulle behöva sova i en vecka lr så, så skulle jag vara en ny människa, jag lovar!!!

Nej, mot nya äventyr, det är dax att se framåt! Jag försöker verkligen att vända oron till framtidshopp och nog ska det väl gå!!